Otäck skada och imponerande karaktär

Först av allt: oerhört tråkiga besked från Träffens IP under gårdagskvällen då mittbacksklippan och lagkaptenen Theo Ekman åkte på en otäck smäll i en kollision med knappa kvarten kvar och, vilket vållade ett 30 minuter långt avbrott, fördes till sjukhus med ambulans. Tack och lov kom snabbt lugnande besked. Ekmans nacke fick en rejäl törn, men som det verkar handlar det nu "bara" om ren smärta och rörligheten i nacken ska inte begränsas framöver till följd av smällen. Vi hoppas att Ekman är tillbaka så snart som möjligt, men framför allt att han mår så bra det går efter omständigheterna. 
 
. . . . . . 
 
När Ekman tvingades bryta ledde HSK med 2-0 efter två mål redan i första halvlek signerade Leo Roos Kronbäck och Neo Björklund. 14 minuters spel av ordinarie tid återstod dock och det hade inte varit ologiskt om Hagaspelarna, som reaktion på det olyckliga öde som hade drabbat lagkaptenen, hade tappat fokus i slutskedet. Nu svarade man i stället på händelsen och omständigheterna på absolut bästa sätt. Oerhört starkt att gå ut, göra 3-0 direkt när matchen återupptogs och även stänga tillställningen med ett 4-0-mål i slutminuterna. En eloge till samtliga HSK:are som klarade av att fokusera och stå för den avslutningen. 
 
. . . . . . 
 
Även de två sista målen gjordes förövrigt av nämnde Björklund. 16-åringen har verkligen klivit fram och visade framfötterna inledningsvis under säsongen. Utan omsvep kan jag erkänna att det åtminstone i mitt huvud har funnits frågetecken kring offensiven. Inte under de inledande två seriematcherna, HSK har producerat inte mindre än sex mål på de två matcherna, men inför seriepremiären. Det trots ett antal mål framåt under försäsongen. Avsaknaden av renodlade nior och tappet av Emal Zubaris 18 mål från ifjol borde kunna bli kännbart. Så länge Björklund och hans offensiva kollegor fortsätter som de har gjort i division 4 hittills kan det där frågetecknet snart var uträtat till ett utropstecken.

Igår saknades både Gustav Andersson och Edvin Lättman, båda högst ordinarie som yttrar i anfallstrion, men målen trillade in ändå när Björklund (till vänster nedan med Roos Kronbäck bredvid sig) spelade ytter tillsammans med Gustav Jansson och Helmer Eriksson tog nummer 9-rollen.  
 

 
. . . . . . 
 
Pyrrhusseger var ett begrepp som togs upp i det förra inlägget. Då fanns det inte någon seger att koppla ihop det med. Gårdagens trea var däremot urtypen för en sådan seger. Tyvärr, då Ekman blir saknad under de matcher han förmodas missa, men samtidigt var segern tung och reaktionen på Ekmans frånvaro som sagt imponerande. 
 
. . . . . . 
 
Mer glädjande information norrifrån berättar om ett HSK som var mer påkopplat under 90 minuter än i premiären. Gästerna tilläts inte etablera något spel utan Haga ska enligt rapporterna ha kontrollerat matchen rakt igenom. 

. . . . . . 
 
Till sist gårdagens startelva: Oliver Melander - Linus Hagstedt, Theo Ekman, Filip Isberg, Leo Roos Kronbäck - Ville Öhlund, Hugo Wallström, Albin Holmström - Gustav Jansson, Helmer Eriksson, Neo Björklund.