Tredje raka...
...fina semesterminnet med Ockelbo IF inblandat.
Inte tredje raka som i tredje raka trepoängaren i division 4 2025 med andra ord, men väl det tredje fina semesterminnet som tillkommit tack vare en HSK-seger mot Ockelbo.
Även den här gången var det svårt att inte tänka i rubriker och fundera över uppslag. Det redan innan avspark om jag ska vara ärlig.
Fredagskvällens match följde nämligen er bloggare från sin minisemester i ett hyrt hus, vid strandkanten till en spegelblank sjö, i skogarna utanför Askersund. Inte så glamoröst kanske, men desto lugnare och fantastiskt avkopplande.
Hursomhelst, just matcher mot Ockelbo har haft en tendens att sammanfalla med diverse småsemestrar runt om i Sverige för min del. De har dessutom följt samma trend: HSK har tagit sköna segrar som har förgyllt semestertillvaron ytterligare.
2018 bröts en ruggigt jobbig förlustsvit när vi, efter att ha förlorat de elva första matcherna, besegrade Ockelbo med 1-0. Då befann jag mig på Tjörn, även den gången i ett hyrt hus med familjen, när SMS:et från Calle Walderstedt trillade in i mobilen: "Första jävla segern!". Den glädje som jag kände då blir jag fortfarande lycklig av att tänka på. Den kvällen somnade jag med en av de bästa efter matchen-känslorna som jag någonsin har haft - och då hade jag alltså inte ens varit nära att spela själv. Videon med segersången som ekade i omklädningsrummet på IP värmde i hjärtat och att vakna med den på näthinnan dagen efter var smått magiskt.
2021 var platsen en stuga belägen ute på landet strax utanför Karlskrona. HSK mötte Ockelbo på bortaplan i division 5, vann med 3-0 och jag vill minnas att Axel Harrysson stod för 3-0-målet. Matchen följdes intensivt, som alltid, via appen och ännu en gång satte Haga lite extra guldkant på en skön ledighet. Humöret hade garanterat varit sämre om det som sedan utspelade sig hänt efter en HSK-förlust. Nu var det dock med ett stort leende på läpparna som jag reste mig ur soffan, där jag precis hade bänkat för mig för att följa Frankrike-Schweiz i EM-fotbollen. Det som följd av att min kvällspromenerande fru ringt smått panikslagen från sin plats uppflugen på en stenmur i en närliggande hage där hon gjorde sitt bästa för att undkomma de enligt henne aggressiva och livsfarliga korna som nyfiket hade börjat bli närgångna. Det var med lätta steg man gav sig ut för att rädda sin fru den gången.
2025 var det alltså dags igen. Minisemester, Askersund, fredagskväll och HSK-match mot Ockelbo. Den här gången blev det en komfortabel och stabil seger. Visserligen lite nedsolkad av den tunga, otäcka skada som Theo Ekman åkte på, men likväl en trepoängare som gladde och som gjorde att man både somnade gott och vaknade nöjd efter den sena kvällsmatchen. En redan bra helg blev ännu bättre och ännu en gång gavs jag ett positivt semesterminne i samband med en Ockelbomatch.
Även den här gången var det svårt att inte tänka i rubriker och fundera över uppslag. Det redan innan avspark om jag ska vara ärlig.
Fredagskvällens match följde nämligen er bloggare från sin minisemester i ett hyrt hus, vid strandkanten till en spegelblank sjö, i skogarna utanför Askersund. Inte så glamoröst kanske, men desto lugnare och fantastiskt avkopplande.
Hursomhelst, just matcher mot Ockelbo har haft en tendens att sammanfalla med diverse småsemestrar runt om i Sverige för min del. De har dessutom följt samma trend: HSK har tagit sköna segrar som har förgyllt semestertillvaron ytterligare.
2018 bröts en ruggigt jobbig förlustsvit när vi, efter att ha förlorat de elva första matcherna, besegrade Ockelbo med 1-0. Då befann jag mig på Tjörn, även den gången i ett hyrt hus med familjen, när SMS:et från Calle Walderstedt trillade in i mobilen: "Första jävla segern!". Den glädje som jag kände då blir jag fortfarande lycklig av att tänka på. Den kvällen somnade jag med en av de bästa efter matchen-känslorna som jag någonsin har haft - och då hade jag alltså inte ens varit nära att spela själv. Videon med segersången som ekade i omklädningsrummet på IP värmde i hjärtat och att vakna med den på näthinnan dagen efter var smått magiskt.
2021 var platsen en stuga belägen ute på landet strax utanför Karlskrona. HSK mötte Ockelbo på bortaplan i division 5, vann med 3-0 och jag vill minnas att Axel Harrysson stod för 3-0-målet. Matchen följdes intensivt, som alltid, via appen och ännu en gång satte Haga lite extra guldkant på en skön ledighet. Humöret hade garanterat varit sämre om det som sedan utspelade sig hänt efter en HSK-förlust. Nu var det dock med ett stort leende på läpparna som jag reste mig ur soffan, där jag precis hade bänkat för mig för att följa Frankrike-Schweiz i EM-fotbollen. Det som följd av att min kvällspromenerande fru ringt smått panikslagen från sin plats uppflugen på en stenmur i en närliggande hage där hon gjorde sitt bästa för att undkomma de enligt henne aggressiva och livsfarliga korna som nyfiket hade börjat bli närgångna. Det var med lätta steg man gav sig ut för att rädda sin fru den gången.
2025 var det alltså dags igen. Minisemester, Askersund, fredagskväll och HSK-match mot Ockelbo. Den här gången blev det en komfortabel och stabil seger. Visserligen lite nedsolkad av den tunga, otäcka skada som Theo Ekman åkte på, men likväl en trepoängare som gladde och som gjorde att man både somnade gott och vaknade nöjd efter den sena kvällsmatchen. En redan bra helg blev ännu bättre och ännu en gång gavs jag ett positivt semesterminne i samband med en Ockelbomatch.