En tillbakablick
Om vi tar oss igenom fotbollsåret 2024 i kronologisk ordning och börjar med en titt på försäsongen hittar vi ett Haga som var ganska svårbedömt. Åtminstone om man saknade möjlighet att bevaka HSK på nära håll. Inom truppen och staben trädde en tydlig bild av ett lag med kapacitet för att nå övre halvan av fyran fram. Flera unga nyförvärv, kanske främst Ville Öhlund, tog för sig direkt samtidigt som nyckelspelarna från 2023 fortsatte att vara en garant för stabilitet och framgång.
Efter några förberedande månader, där HSK bland annat misslyckades med att upprepa fjolårets bragdartade DM-resultat och i stället för att nå semifinal förlorade den avgörande gruppspelsmatchen mot Stensätra IF efter ett sent baklängesmål, hade ett allt stabilare lagbygge tagit form. Och att HSK 2024 inte skulle vara någon "vanlig" nykomling i fyran fick vi ett första tydligt tecken på redan i premiären. Då vändes 0-1 borta mot IK Sätra, som sedan skulle vinna serien, till en 2-1-seger efter mål av Philip Amrollah och Emal Zubari. När den sistnämnde slog in 2-1 på straff med några få minuter kvar av ordinarie tid var det hans första av inte mindre än 18 seriemål.
Därefter bjöds vi med starka HSK-sympatier på en vårsäsong som mer eller mindre var ren och skär underhållning och njutning. Under en period radade Haga upp åtta raka matcher utan förlust. Inte nog med att Haga undvek att förlora, man vann sju av de åtta matcherna och det enda krysset kom mot Sätra. Det när HSK kvitterade till 2-2 i 90:e minuten trots att man fått en spelare utvisad i mitten av andra halvlek och efter att ha åkt på ett psykologiskt oerhört tungt 1-2-mål i minut 87.
Under sommaren spetsades en redan stark trupp ytterligare. Till viss del bara provisoriskt, "sommarlånet" Bror Frånberg kom in och snudd på dominerade men lämnade i början av hösten staden för att fortsätta sina studier i Linköping, men på det stora hela var HSK förstärkt inför hösten. Inte minst genom innermittfältaren Hugo Wallström som anslöt från SIF:s ungdomsled, kvitterade till 2-2 mot Sätra i sin debut och därefter var en stabil mittfältspjäs hösten igenom.
Trots det blev höstsäsongen inte lika lyckad som våren. Absolut inte dålig, HSK gjorde fortfarande en rad starka resultat, men med djupare dalar samtidigt som topparna var färre än under årets första halva. I slutändan hade HSK behövt vinna åtminstone något av toppmötena med Stensätra och Brynäs IF för att på fullt allvar kunna hota om en kvalplats in i slutomgångarna. Nu blev det starka kryss i de två matcherna, men med facit i hand hade det krävts mer än så.
HSK avslutade med att hemmabesegra Kungsgårdens SK via 3-0 och sedan undvika förlust, vilket får ses som godkänt även om matchen borde ha vunnits, tack vare Theo Ekmans sena 2-2-kvittering borta mot Ockelbo IF.
HSK landade på en meriterande femteplats efter att ha haft rejäl chans på kval med bara två omgångar kvar. Man var rentav tvåa i tabellen och endast bakom serieledaren på målskillnad i mitten av säsongen. Med det i åtanke går det att argumentera för att femteplatsen var sämre än man kunde ha önskat, men att sluta femma som nykomling hade nog de flesta tagit utan att blinka innan säsongen startade.
