Obesegrad i Småland
Tidigare under mina år med HSK-bloggandet har jag skrivit om den extra sköna känslan av att följa en Hagamatch, förutsatt att resultatet blir det önskade förstås, när man är på semester och bortrest. Det var ännu roligare när jag fortfarande bodde i Gävles utkanter och tillhörde HSK som spelare, men att nervöst följa när Haga spelar under en semestervistelse på annan ort än min nuvarande hemstad Ängelholm har fortfarande något, i allra högsta grad.
Under torsdagskvällens match - som skulle förse alla HSK:are med en fin sommarpresent i form av en ytterst välsmakande 2-1-seger - slog det mig att mitt facit när det gäller resultatet i Hagamatcher som har följts från mitt barndomshem i Småland är riktigt starkt.
Ifjol följdes HSK:s möte med Kungsgårdens SK från Smålandsskogarna, liksom höststarten då HSK gästade Torsåkers IF. Båda gångerna slutade kvällarna med den där euforiska känslostormen inombords som trepoängare i fotboll utlöser. 1-0 mot Kungsgården, 4-2 mot Torsåker och en fin fotbollssommar i barndomshemmet ifjol.
I år har det också blivit två matcher som har följts härifrån. Först 2-2 mot Stensätra IF, visserligen ingen seger men ett starkt kryss där Haga hämtade upp två underlägen, därefter torsdagens ack så sköna och efterlängtade trepoängare när Helges IF slogs tillbaka med 2-1 på Haga IP.
Dessutom vill jag minnas att vi, eller mina lagkamrater, slog Brynäs IF:s andralag med hela 6-1 i division 5 2021 när undertecknad även då befann sig på småländsk mark. Innan dess får vi backa till 2017 när mitt HSK spelade match samtidigt som jag var på Smålandssemester. Den gången hämtade Haga upp 2-5 till 5-5 (!) mot Valbo FF i ett osannolikt, galet division 4-derby. En av få höjdpunkter den säsongen, med Hagaögon sett, men facit satt jag inte på den kvällen när jag till slut fick fram slutresultatet via Valbos twitterkonto (det här var innan Min fotboll-appen gav mig all dramatik från HSK-matcherna).
Om jag räknar rätt landar vi på sex matcher som har gett fyra segrar och två kryss. Ett alldeles utmärkt facit, med andra ord. Jag kanske borde ta mig till min barndoms marker oftare när Haga lirar…
